Historia
Över 100 år av fackföreningsarbete för
att förbättra medlemmarnas situation
Den finländska fackföreningsrörelsen uppstod i samband med att landet industrialiserades på 1890-talet. Den första fackföreningen i kemibranschen var Jalkinetyöntekijäin Liitto (Skoarbetarnas förbund) som grundades 16.8.1897. Organiseringen i kemibranschen har varit fortgående. Det nuvarande Kemifacket har närmare 30 föregångare.
Arbetet i kemibranschen har urgamla anor. Människorna förfärdigade redan i förhistorisk tid kläder, de beredde djurhudar, skapade keramiska föremål och använde färger.
I Finland startade den industriella verksamheten i kemibranschen på 1500-talet. Då grundades klädesväverier bland annat vid Åbo slott och forsen i Hallis. En av de fabriker som kontinuerligt verkat längst är glasfabriken i Nuutajärvi, som grundades 1793. På 1700-talet verkade också flera tändsticksfabriker.
Fackföreningsrörelsen grund i industrialiseringen
I Finland tog industrialiseringen i bred skala fart rätt sent, i slutet av 1800-talet. De industriella produktionsmetoderna innebar att vår livsstil förändrades i grunden. I århundraden hade man försörjt sig på uppsamling, jakt och jordbruk. På några årtionden skapades en industri i landet som i många fall finansierades med utländskt kapital.
I början behövde fabrikerna arbetsfolk i tusental, sedermera i tio- och hundratusental. De rekryterades bland landsbygdens obesuttna befolkning. I Finland inleddes en intern flyttningsrörelse som pågår fortfarande.
Eländiga omständigheter skrek på förändring
Arbetarnas boende- och löneomständigheter var i många fall extremt bristfälliga. Fabrikerna var smutsiga och på många sätt hälsovådliga. Man kände inte ens till begrepp som arbetarskydd eller intressebevakning. Utnyttjande av barnarbetskraft var inte ovanligt. Man gjorde 10-12 timmars arbetsdagar. Det var inte tal om att man skulle ha fört förhandlingar om lönerna.
De här eländiga omständigheterna skrek på förändring. Bland arbetarbefolkningen började man inse att det enda sättet att förändra omständigheterna var att göra det tillsammans: Vi måste organisera oss. Annars får vi inga förändringar till stånd.
På 1880-talet började fackföreningar grundas vid fabrikerna. Mycket snabbt grundades riksomfattande fackförbund som förbindelselänkar. Den första av dem var Suomen Kirjaltajain Liitto ( Finlands Typografförbund) som grundades år 1894. Kemibranscherna gick i bräschen i organiseringen: år 1897 inledde Skoarbetarnas förbund sin verksamhet och år 1899 grundades kakel- och fajansarbetarnas förbund. Förbundens viktigaste uppgift var att förbättra medlemmarnas arbets- och levnadsomständigheter.
Arbetsgivaren och statsmakten som måltavla
Fackförbundens strategi var tudelad. Man utövade påtryckningar på den egna branschens arbetsgivare för att förbättra arbetsvillkoren och lönerna. Målet var att branscherna skulle ha enhetliga arbetsvillkor om vilka man skulle förhandla och tillämpa centraliserat. Målet var alltså branschvisa kollektivavtal.
Samtidigt utövade man påtryckningar på statsmakten för att skapa en lagstiftning som skulle avlägsna orimligheterna i arbetslivet. En av de viktigaste målsättningarna var åtta timmars arbetsdag, som förverkligades år 1918.
Sammantaget har fackföreningsrörelsens påtryckningsverksamhet medverkat till att Finland genom sociallagstiftningen har ett brett välfärdssystem som består av hundratals olika lagar.
Det var naturligt att fackförbunden genast då de grundades gick in för samarbete. Detta var viktigt eftersom man krävde en ny lagstiftning. För att systematisera detta samarbete grundades fackförbunden ett gemensamt organ, Finlands fackföreningars centralförbund FFC. Det skedde år 1907.
Fyra grenar i kemibranschen
Det nuvarande Kemifacket har närmare 30 föregångare. Förbundet har fyra huvudsakliga “rötter”: sko-, läder- och gummiindustrin, den glaskeramiska industrin, textil och beklädnadsindustrin samt kemiska industrin som består av många olika industribranscher.
De här huvudgrenarna har genomgått många brytningsskeden. Hela produktionsbranscher har lagts ned, exempelvis fajansindustrin. Arbetet har tagit slut och de arbetstagare som fortfarande har haft ett jobb har organiserat sig i andra förbund.
Fackförbundens utveckling har inte skett i en jämn frammarsch. Tvärtom har vi i vår 110-åriga historia upplevt både klara upp- och nedgångar, som har haft att göra med Finlands politiska och ekonomiska utveckling. De starkaste frammarscherna gjordes i början av förra århundradet, under efterkrigstiden samt på 1970-talet.
1970, 1993, 1994, 2004 och 2010 är märkesår
Ur kemibranschernas synvinkel och i organisatorisk bemärkelse har de mest intressanta åren i närhistorien varit 1970, 1993, 1994 och 2004.
I samband med förenhetligandet av FFC år 1970 grundades Kemiarbetarförbundet, som snabbt stabiliserade sig och blev ett inflytelserik t fackförbund. Förbundet gick år 1993 samman med Gummi- och läderarbetarnas förbund och blev Kemifacket. Glas- och porslinsarbetarförbundet anslöt sig år 1994 till fusionen.
Nästä stora brytningsskedet inföll år 2004 då Kemifacket gick samman med Textil- och beklädnadsarbetarnas förbund.
Det senaste stora brytningsskedet inföll 1.1.2010 då Kemifacket gick samman med Medieförbund.